Jag, Cornelia, älskar långa middagar, samtal som aldrig tar slut och kvällar som slutar långt senare än det var tänkt.
Jag föredrar bara att oftast inte dricka alkohol, särskilt inte till mat. Och jag dansar precis lika bra på bordet ändå. I alla fall om du frågar mig.
Men det har alltid varit en sak som skavt. Jag har provat det mesta av det alkoholfria utbudet. Antingen försöker det smaka som alkohol, eller så är det väldigt sött. Och gång på gång har det slutat med att jag sitter där med min Pepsi Max, medan alla andra dricker ur fina glas.
Jag ville också ha något gott och genomtänkt i glaset. Något som känns lika självklart att ställa fram som en flaska vin. Jag ville kunna skåla med mina vänner, njuta av långa middagar och lyxa till en helt vanlig falukorvstisdag. Helst utan att behöva förklara varför jag väljer som jag gör.
Med åren insåg jag att det inte bara var en god dryck jag saknade. Det var känslan av att höja mitt glas med alla andra.
Att inte sitta bredvid.
Utan mitt i.
Pontus, å andra sidan, tar gärna en öl.
Vi väljer olika i glaset, men vi älskar samma saker: de långa middagarna, vännerna runt bordet och att hitta anledningar att fira, stora som små. Och någonstans där, i våra olikheter, föddes idén om CORA. Att vi ska kunna välja olika, men ändå dela samma upplevelse.
Så vi skapade drycken jag så länge saknat. En dryck som står på egna ben och inte försöker vara en alkoholfri version av något annat. En dryck man väljer för att man vill ha den, inte för att man väljer bort något.
Pontus. Han brukar säga att han inte har valt bort ölen, den har bara fått konkurrens.
This is your recipe for the perfect.
För alla stunder värda att skåla för.
Because everyone belongs at the table.